Det blev ett kärt återseende av en älskad bok och nu ska jag läsa om Mogens Klitgaards "Det sitter en man i en spårvagn" ((från 1937). Mogens Klitgaard (1906-1945) har hamnat under kapitelrubriken "Vagabonderna" i Gyldendals stora danska litteraturhistoria och där passar han förmodligen mycket bra in för han levde kort och intensivt. Det är ett svårt öde att bli tidigt föräldralös, växa upp på barnhem och sedan utlämnad åt en hård och skoningslös värld. I den uppväxten ingick också TBC, sjukdomen som så småningom skulle ta Klitgaards liv.
"Det sitter en man i en spårvagn" handlar om August Lundegaard, en man utan tur i livet, en manufakturhandlare som gått i konkurs och som försöker att klara livhanken med att arbeta som inkasserare. Att ha hand om andras pengar innebär ofta en frestelse och Lundegaard kan inte stå emot- det dåliga samvetet dövas med universalmedicinen alkohol och så går det som det går. Handlingen tilldrar sig i Köpenhamn och den stora staden är närvarande i skickliga beskrivningar - hela tiden. Romanen ger också en mycket detaljerad bild av den tidens Danmark och det blir en väl avvägd blandning av det lilla och det stora i tillvaron.
" Januari är en trist månad i Köpenhamn, och den är ett helvete i en bakgård på Vesterbro. Människor fryser och hungrar, luften hänger tung och klibbig över de smutsiga husen, till och med råttorna vantrivs. Endast prästerna tycks reda sig förvånansvärt bra i denna stadsdel. Slumarbete fattas dem inte, och arbetarna i Herrens vingård försummar inte de timliga behoven för de andliga. Står det inte skrivet, att man skall förvalta sitt pund? Vår Herre ser i nåd till prästerna."
(Den svenska översättningen är gjord av Willy Falkman, "Det sitter en man i en spårvagn" är utgiven i Sverige på Gebers förlag, 1938).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar