måndag 23 oktober 2017

En man i tyrolerhatt

Rådhuset i Montréal. Fotot är lånat.

Jag fortsätter mitt lilla djupdyk i Brian Moores författarskap och har kommit till "The Luck of Ginger Coffey" från 1960. Boken blev till en framgångsrik film en gång och ämnet borde Moore känna väl till - immigrationens vedermödor.

Ginger Coffey är 39 år gammal, gift med Veronica och med en tonårig dotter, Paulie. Han och familjen lämnade Irland för några år sedan i tron att gräset skulle vara mycket grönare på andra sidan Atlanten, i Canada närmre bestämt. Så var inte fallet och nu är Ginger arbetslös, Veronica har bokat biljetter till båten tillbaks till Irland och allt ser eländigt ut för Ginger som dock vägrar att ge upp. Det hela blir till en tragikomisk berättelse om en man som gör många dåliga val i livet men som till sist hamnar hyfsat rätt i alla fall ( men någon sockersöt berättelse blir det aldrig). Det är lätt att tycka om Ginger trots att han oftast utgör en så patetisk figur för hjärtat är gott. Brian Moore är en skicklig och underhållande berättare och den här boken skiljer sig markant från den mera dystra skildringen i exempelvis " The Feast of Lupercal".

"Love - why, I'll tell you what love is: it's you at 75 and her at 71, each of you listening for the other's step in the next room, each afraid that a sudden silence, a sudden cry, could mean a lifetime's talk is over.” 

( Brian Moore:The Luck of Ginger Coffey, 1960,).

Inga kommentarer: